Väntad passivitet

Som ingen kan ha missat redovisades vårbudgeten igår, och Per Nuder målar upp en bild av ett underbart och idylliskt Sverige. Men han kan inte ha läst i aftonbladet nyligen. Han kan inte ha sett på nyheterna eller inte heller gått över torget en vanlig arbetsdag och sett de ungdomar som sitter där, med båda fötterna utanför arbetsmarknaden. Istället ägnar man tiden åt att prata högkonjunktur och möjligheter till höjda bidrag.

Till och med Ida Gabrielsson (ordf. Ung vänster) var missnöjd med åtgärderna gällande arbetslösheten (varför uppmärksammas inte de här oenigheterna inom vänsterblocket lika mycket som hos den borgerliga alliansen), även om hon tror att lösningen är 200 000 nya jobb inom offentlig sektor (i mina ögon en orimlig siffra). Varför har man inte i vårbudgeten lagt fram konkreta förslag för att få in unga på arbetsmarknaden? Det enda som man har gjort för att lösa problemen är att skapa en pysselsättnig i form av plusjobb, där man inte ens efter anställningsperiodens slut är berättigad A-kassa.

Visst låter det väl bra att man höjer studiebidraget för oss gymnasieungdomar, men jag skulle nog ärligt talat känna mig tryggare av att veta att jag har möjlighet till ett jobb när jag studerat klart än att jag kanske har råd att se Ice age 2 den här månaden istället för nästa.